The woods are lovely, dark and deep,

but I have promises to keep.

And miles to go before I sleep,

and miles to go before I sleep.

Quiet town

Jag staden vandra och skuggor ser,

tystnad råder inget mer.
Omgivna av en stängd bubbla,
stadens skuggor tysta grubbla.
Sakta jag dem med blicken följer,
jag vet att dem något döljer
Insjunkna i sin egen dimma,
mitt under stressens timma.
Känns som att ingen ser på mig,
inte en kotte vågar säga hej.

Jag närmar mig sakta men backar snabbt bort,
ansiktet jag sökte förblir ett minne kort.
Nyfiken jag där på avstånd står,
undrar varför jag dessa skuggor inte når.
Iväg jag tassar tyst på tå,
djupt in i mörkret jag gå.
Tyst, tyst så att jag ingen stör,
hoppas på att ingen mig hör.
Jag staden vandra och skuggor ser,
tystnad råder inget mer.